”Hjärtat skall gro av drömmar, annars är hjärtat armt”

Citat från en dikt av en svensk skald, Bo Bergman

Från signaturen ”XX” har det inkommit något att tänka på för oss svenskar.

Inför det nya året

Låt ingen ta dina drömmar ifrån dig

Ett citat av Shakespeare dyker upp i mina tankar ibland: We are such stuff as dreams are made on, and our little life Is rounded with a sleep.

Mycket kan tas ifrån oss männniskor utan att vi tappar livsmodet och slutar kämpa för ett bättre liv. Men om någon tar våra drömmar ifrån oss, så tar de även vår livsglädje. Då ger många upp, blir likgiltiga, bittra och åldras i förtid.
Den som tar våra drömmar från oss kan vara staten/politikerna, makan/maken eller någon annan. När detta är på väg att hända så måste vi handla. Låt ingen ta dina drömmar från dig. Du har bara ett liv och det är kort. Låt heller inte rädsla vara din rådgivare. Rädslan är en dålig rådgivare. Det är bättre att göra en kraftansamling, kämpa, lida en kort tid och sedan återfå livsglädjen och drömmarna.

På det politiska planet så lever vi i en tid då den totalitära, socialistiska, parlamentariska demokratin har tagit livsglädjen från hundratusentals, kanske miljoner, svenskar. Den livsglädje och de drömmar som folk hade på 1950-1960-talet är bortblåsta. Vi som var unga då och kommit ut i arbetslivet upplevde en positivitet som genomsyrade hela samhället; vi ansåg allt vara möjligt, folk gladdes åt minsta lilla förbättring, skatterna var låga, musiken var glad och positiv, brottsligheten var låg, politikerna såg till svenskarnas bästa och vi kände att vi var ett folk som tillsammans skulle skapa världens bästa land.


I dag har vi politiker som effektivt tagit från oss all vi-känsla och gemensam glädje. De har vänt sig mot den egna befolkningen och behandlar främlingar från jordens alla hörn som första klassens medborgare som ska ha större förmåner och rättigheter än svenskarna. Svenskar bestraffas om de på något sätt kritiserar främlingarna, men främlingarna får ostraffat förolämpa svenskarna. Vi måste betala extremt höga skatter och får allt lägre pensioner eftersom vi tvingas försörja en halv miljon objudna snyltgäster som tagit sig till Sverige från jordens alla hörn.

Främlingarnas förtryckande våldskulturer sprids över hela landet och brottsligheten har tiodubblats i takt med invandringen. Invandrarområdena liknar förorter till Helvetet. Till råga på allt förbjuder politikerna (och deras hantlangare) oss svenskar att kritisera detta förhållande och straffar oss med fängelse, bötesstraff, avsked från arbete, uthängning i pressen eller social utfrysning när vi öppet framför kritik mot mångkulturen.

Folk som tappat allt hopp om ett lyckligt Sverige, som förlorat sina drömmar och upplever makthavarna som personliga fiender – är tickande bomber. Det finns ingen farligare motståndare än den som inte har något att förlora. Det är inte fråga om, utan när bristningsgränsen blir nådd bland dessa tickande bomber. Då kommer, abstrakt uttryckt, den första bomben troligen att utlösa ett omfattande politiskt våld i syd- och mellansverige. Detta våld tror jag inte kommer att riktas mot invandrare i första hand, utan mot etablissemangets mångkulturförespråkare; politiker, journalister och offentliga tjänstemän.


Om dessa mångkulturförespråkare, som frenetiskt motarbetar Sverigedemokraterna och andra nationella grupper, hade en gnutta intelligens parad med självbevarelsedrift så skulle de i stället underlätta för Sverigedemokraterna att komma in i riksdagen och landets kommuner. Därmed så kanske de tickande bomberna desarmeras av sig själva. Denna insikt har emellertid inte etablissemanget. Därför blir verkligheten sannolikt en ångestfylld mardröm för vissa mångkulturförespråkare när den första tickande bomben briserat.

Under det gångna året har jag utsatts för mordförsök/mordbrand, bomber och skadegörelse samt blivit uthängd och förföljd i dagspressen för att jag offentligt kritiserat massinvandringen och mångkulturens skadeverkningar i Sverige. En redaktionschef som jag och Justitiekanslern fick åtalad för tryckfrihetsbrott mot mig, blev frikänd av en politisk tingsrätt eftersom jag är motståndare till mångkulturen. Polisen har inte utrett vem/vilka som utfört mordbranden och inte ens förhört misstänkta, av polisen identifierade och kända AFA-iter.

De onda krafternas syfte var att tysta mig och skrämma andra invandringskritiska till tystnad.

Men, de lyckades varken skrämma mig eller ta ifrån mig mina drömmar. I stället blev jag inspirerad att arbeta ännu mer för att sprida det nationella ljuset och få nordbor att vakna ur sin politiska törnrosasömn. Jag drömmer om ett nytt Sverige - befolkat av ett lyckligt, välmående, moraliskt högtstående nordiskt folk - som i framtiden kommer att försvara sin egenart och sitt hemland mot inre och yttre fiender.

Nyårsdagen 2010

”nationalismen är det gift som mer än något annat har förgiftat
den här kontinenten”.

Maud Olofsson:
Det var faktiskt inte vi svenskar som byggde Sverige