onsdag 2 december 2009

I dödens väntrum

Sjukvårdsminister Christina Husmark, utbildad sjuksköterska

DN ”Svårt cancersjuka kvinnor tvingas söka heltidsarbete”

Citat:
Specialistläkare slår larm: I väntan på döden tvingas kroniskt sjuka cancerpatienter ut på arbetsmarknaden. Vi anser inte att det är rimligt att svårt sjuka cancerpatienter – med dålig prognos – ska tvingas arbeta trots att de har svåra symtom som smärtor, trötthet, psykiska reaktioner samt biverkningar av behandlingen.

I de fall där de har så kallad restarbetsförmåga försvårar gällande regelverk deras återgång i arbete. Skälet är att de efter 180 dagars sjukskrivning prövas mot hela arbetsmarknaden. Vi utgår från att det inte varit politikernas avsikt att tvinga dessa patienter med livshotande sjukdom att söka heltidsarbete utan att det är följden av okunskap hos lagstiftaren och Försäkringskassan, skriver sju läkare och en kurator vid onkologen på Karolinska.

Verkligheten som dessa läkare möter beskrivs i två typfall:

1. En 60-årig kvinna, vi kan kalla henne Maria, opererades för bröstcancer på 90-talet. Ett återfall har resulterat i en ett år lång och omfattande cytostatika- och strålbehandling. Trots att Maria var trött och sliten var hon redan efter en månad tillbaka på den arbetsplats hon haft i tio år. Arbetsgivaren anpassade arbetet till hennes kvarstående trötthet och biverkningar efter cellgiftsbehandlingen med ”nervvärk” i ben och fötter. Successivt ökade hon arbetstiden så att hon nu, efter ett halvår, är i 75 procents arbete. Hon är i behov av livslång antihormonell behandling.

Marias läkare bedömer att hon behöver ytterligare tid för återhämtning, men Försäkringskassan anser att hon är fullt arbetsför i ”ett annat på arbetsmarknaden förekommande arbete” och kräver att hon snarast börjar arbeta heltid.

2. En 35-årig småbarnsmor, vi kan kalla henne Lisa, fick sin cancerdiagnos för tre år sedan. Hon fick snabbt återfall i sin sjukdom. Trots omfattande cytostatikabehandling blir Lisa allt sjukare. I somras informerade Försäkringskassan henne om att hon inte kan få fortsatt sjukersättning samtidigt som hon uppmanades att planera för att återgå i arbete. När Lisas läkare förklarade för Försäkringskassan hur allvarligt sjuk Lisa var, fick läkaren till svar att Lisa enligt de nya reglerna anses klara ett heltidsarbete.

Man skulle kunna förledas att tro att dessa exempel är ”olycksfall i arbetet”, men vi kan intyga att så inte är fallet. Tvärtom, vi möter varje vecka flera patienter i liknande situationer.

I de fall där den cancersjuka har börjat arbeta deltid hos sin ordinarie arbetsgivare har den sjuka att välja mellan att försöka leva på en deltidslön eller säga upp sin anställning och börja stämpla som heltidsarbetslös. Detta trots att sannolikheten att få ett nytt arbete under den tid den cancersjuka har kvar att leva torde vara obefintlig. Slut på citat

Samtliga dessa läkare som skrivit artikeln är anställda vid onkologkliniken, Karolinska universitetssjukhuset.

Ulla Blom Goldman, Tommy Fornander, Reza Khoshnoud, Sara Margolin
Anna von Wachenfeldt
specialistläkare i onkologi
Monika König.
Eleonor Uddbom
specialistläkare i psykiatri vid EPOR – Enheten för psykosocial onkologi och rehabilitering
Aina Johnsson
kurator

I ett inlägg på Exilen skriver signaturen ”Last viking” om de apatiska barnen.

” Dundermedlet PUT
Apatiska barn är alltid på modet - åtminstone i Sverige.

Detta märkliga fenomen som endast uppträder i vårt land har konstigt nog fått den allra högsta prioritet som det över huvud taget går att få.

Allt annat ställs åt sidan när ett apatiskt barn uppenbarar sig. Och det gör dom!

Och i samma takt som ensamkommande flyktingbarn nu väller in i landet så förvandlas dom omedelbart till "apatiska barn" om dom inte genast får som dom vill!

Helt friska och kuranta små barn halar upp 20 papp och sätter sig bekvämt tillrätta i det jetplan som skall ta dom runt halva jordklotet och till Sverige.

Sen bryter helvetet ut för dessa små rackare. Ett enda steg på moder Svea:s jord och dom förvandlas helt plötsligt till apatiska paket som måste bäras, vårdas och matas!

Men det finns hopp.

Dundermedlet heter PUT."

Om detta fenomen med apatiska barn skrev Ian Wachtmeister redan 1993.

Man frågar sig varje dag: Skall svenska folket på längre sikt försvinna?

Varför kommer dessa ensamkommande orakade barn till Sverige?

Den Svenska Modellen


1 kommentar:

  1. Då min mamma gick under i cancer för 20 år sedan så gör detta mig oerhört upprörd. Som Aake skrev på Exilen, vi vet alla vart pengarna går. Sådant här måste spridas särskilt utomlands så folk får se hur politikerna behandlar sitt eget folk - som ren boskap!!

    SvaraRadera

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.