EU:s nyvalde president färglös

I Aftonbladet skriver Lena Mellin att den nye EU-presidenten är beige och man kan tycka en hel del om honom men han är inte särskilt djärv eller fantasirik.

Så här skriver Lena Mellin:

”Van Rompuy, 62, är säkert en utmärkt medmänniska. En jesuitutbildad professor i ekonomi med skrattrynkor, som bland annat var sitt lands budgetminister under 1990-talet.

I Belgien, där det nästan konstant är regeringskris, har han hållit ihop regeringen sedan han förra året motvilligt accepterade kungens vädjan om att bli premiärminister. Han uppges ha en underfundig humor och skriver Haikudikter.”

Men varför väljer man en sådan intetsägande person? Ja, sanningen, enligt skribenten, är att de 27 EU-ledarna är rädda för konkurrens!


Paul Belien på Brussels Journal skriver under rubriken ”Möt Presidenten” följande:

” Ordförande i Europa har inte valts, han utsågs i ett hemligt möte med regeringscheferna i EU: s 27 medlemsländer. De valde en av sina egna. Herman Van Rompuy var premiärminister i Belgien. Jag kände honom när han motvilligt påbörjade sin politiska karriär.

För att förstå Herman, måste man veta något om Belgien, ett litet land i Västeuropa, och prototypen för EU. Belgarna finns inte som en nation. Belgien är en konstgjord stat, som konstruerats av den internationella makter 1830, som en politisk kompromiss och experiment. Landet består av 6 miljoner holländare, boende i Flandern, den norra halvan av landet, och 4 miljoner fransmän, som bor i Vallonien, den södra halvan. De belgisk- holländska, kallas flamländare, skulle ha föredragit att vara en del av Nederländerna, som de var fram till 1830, medan de belgisk-franska, kallas valloner, skulle ha föredragit att tillhöra Frankrike. Istället tvingades de att leva tillsammans i en stat.”
……

Så här slutar den långa artikeln i Brussels Journal:

”Herman är som Saruman, den vise guiden i Tolkiens Sagan om ringen, som gick över till andra sidan. Han brukade bry sig om vad vi brydde sig om. Men inte längre. Han har byggt sig ett högt torn där han härskar över oss alla.”

Enligt ÖC har inte EU fått en president utan en permanent ordförande som skall hålla samman EU:s agenda i två och ett halvt år. Hans möjlighet att driva egna frågor är begränsad. Ordvalet president är felaktigt enligt ÖC.

Om utnämningen av Catherine Ashton skriver ledarskribenten så här:

” Långt viktigare är att EU har fått en hög representant för utrikes- och säkerhetspolitiken. Storbritanniens Catherine Ashton, som i dag är EU:s handelskommissionär, ersätter inte bara dagens höga utrikessändebud Javier Solana och EU:s utrikeskommissionär Benita Ferrero-Waldner. Hon kommer dessutom att bli vice ordförande för kommissionen. Bakom sig kommer hon att ha en stab på 6 000 diplomater och ett världsomspännande nät av EU-ambassader. Lägg till det att Lissabonfördraget på sikt öppnar för ett gemensamt försvar.”


Ur bok av Sven Delblanc :
"Nationer, ska du veta, min son, likvideras på så sätt, att man först tar ifrån dem deras minne. Nationernas minnen av sitt eget förflutna, eller hela Europas minne, ja, vi insåg för sent hur nära vi hörde samman i denna gamla världsdel. Man vill förstöra våra böcker, vår bildning, vår historia. Andra skriver nu böcker åt oss, ger oss en annan bildning och tänker ut en annan historia. Europa börjar glömma vad det en gång varit."