tisdag 31 mars 2009

EU - ett demokratiskt projekt!


Demokratienkät

bgf kan man ta del av en demokratienkät som skickades den 24 februari i år till de svenska EU-parlamentarikerna.

Så här löd brevet

"Till
Sveriges ledamöter i EU-parlamentet

Som framgått av en video på Youtube marscherade ett stort antal ledamöter ut i protest under det tal som Vaclav Klaus från Tjeckien höll i EU-parlamentet i februari 2009.

Med anledning av detta har jag frågor till dig:

• Tillhörde du dem som närvarade under hela talet?
• Deltog du i denna protest mot Vaclav Klaus?"

Det är intressant att läsa svaren. Här är några:

” En otäck hånfull stämning, en intolerans mot oliktänkande kändes i hela kammaren. Var det inte precis detta som EU skapades att bekämpa? Pinsamt.
Carl Schlyter (mp)”

1. Nej, jag närvarade inte under hela mötet. Jag började med att inta min plats i plenum, eftersom jag anser att det är en demokratisk rätt att lyssna och bli lyssnad i parlamentet, men efter några minuter blev jag mycket irriterad över vad han sa och gick ut, eftersom varken jag eller någon annan hade någon replikmöjlighet. (det handlade om ett tal och inte om debatt, alltså)

2. Nej, jag deltog inte i protesten.
Anna Ibrisagic (m)

Jag var frånvarande med anledning av min mans bortgång, men tycker att det är förkastligt av förtroendevalda att bete sig på detta vis. Om man inte är ense med den som talar, kan man låta bli att vara där eller så håller man tyst. Att inte talman håller ordning i salen, när talaren är av annan åsikt är talande. Men respekt för demokratin är inte den högsta i EU- parlamentet, tyvärr!
Hélène Goudin (jl)

Läs mer om svaren och vilka de svenska ledamöterna är i Europa-parlamentet på bgf

måndag 30 mars 2009

EU- superstaten - slutet på nationerna?


Se den utmärkta filmen lyssna på kommentarerna om den blivande superstaten EU på bgf

VART GÅR EU – PÅ VÄG MOT EN SUPERSTAT?

1. STEG MOT MER CENTRALISERING OCH MER ÖVERSTATLIGHET. MER MAKT SAMLAS I BRYSSEL

2. DET SKER EN GEOGRAFISK EXPANSION

Med LISSABONFÖRDRAGET får EU en gemensam UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIK.

EU:.s lagstiftning är överordnad medlemsländernas.

Regionernas Europa. Den gemensamma nämnaren är att tona ned den nationella nivån och försöka komma bort från nationalstaterna.

Nu är EU 27 stater 2009. Bland blivande medlems länder är Turkiet som ligger i Asien.
Varför är det viktigt med Turkiet?

Läs mer på:

Nejtilleu

eutext

eutext

eutext

söndag 29 mars 2009

EU-ministrarna och deras makar kostar skattebetalarna miljoner kronor

Enligt en artikel i Expressen får skattebetalarna stå för flera miljoner kronor, då EU-ministrarnas makar följer med på resor.

Sverige är nästa ordförandeland och notan för detta beräknas bli 890 miljoner kronor.

Det finns ett särskilt EU-sekretariat för EU-möten i Sverige.

Men sekretariat vill inte bekräfta de höga siffrorna.
"– Det stämmer helt enkelt inte, det är fel, absolut inte. Om det är någon som vet det är det jag, säger Mårten Grunditz, generalsekreterare för sekretariat för EU-möten, till nyhetskanalen. ”


Enligt källor som TV4 varit i kontakt med vill Regeringskansliet tona ned kostnaderna, att avstå medföljandeprogrammen skulle vara en prestigeförlust.”

lördag 28 mars 2009

Östra Ölands Fria Horisont

Till minne av Kurt Lundgren.
Det pågår en insamling för att hedra Kurt Lundgrens minne, genom trädplantering i Israel. Denna plantering sker av KKL (http://www.kkl.nu)

Man kan skänka en gåva till insamlingen via KKL:s PG 15 03 76-2 - märk insättningen med "Kurt Lundgren". Om några veckor kommer ett certifikat att ges till Kurts anhöriga och träd planteras i Israel.

Just när Nunnedalen ikläder sig den späda nyansen i svag blått då sipporna just tittar fram i havet av murgröna. Det är vid den tiden han lämnar sitt älskade Öland för att fara vidare ut i okänt land.

Vi hade stämt träff, min far och jag för att tillsammans njuta av våren på Öland. Med lunch på Skansen och föredrag på PRO i Borgholm såg jag fram emot att som så ofta tillbringa en eftermiddag med min älskade Kurt. Solen sken och jag väntade honom. Varför kom han inte? Skulle jag bli orolig? Nej, den här dagen fanns underligt nog inte ett uns av oro. Solen sken med kraft, himlen glittrade i ljusblått, strålarna värmde så gott och påminde om att vårdagjämningen stod på glänt. Den vackraste vårdagen dog min stora starka far.

Det här är den tiden då kalvarna syns på ängarna i höjd med ängarna vid Isgärde, då pappa letar vårens första storspov på södra Öland. Under letandet hittade han alltid nya uppslag för Ölandsbladet. Hans blick så vidsynt, hans själ så öppen för intryck. Hans intellekt så skarpt och klokt. Det var han som lärde mig hoppa från tian på Långviken, som lärde mig läsa när jag var fyra år. Det var han som var min första kärlek, min mentor och förebild och jag älskade honom av hela mitt hjärta.
Vi människor prövas av motgångar, sorger och bedrövelser. Det är ingenting unikt. Vi ligger på våra knän böjda av sorg och skriker nej, nej, nej rakt ut i tomma intet.

Men vad vill de döda, de som lämnar oss kvar? Se oss nedbrutna, söndertrasade, förstörda fortfarande kvar på moder jord. Jag tror inte det. De vill att vi ska leva fullt ut. De älskade oss så som vi älskade dem.

Min far var en offentlig person. För mig var han bara min far. Den famn jag kunde vila i så fort det blåste storm. Han var så skön att luta sig emot. Vi var många som lutade oss emot honom. Hans famn var stor och varm. Kurt hade mycket tid för sina barnbarn John och Henrik, de var hans diamanter. Han satt så ofta hemma vid mitt köksbord och fyllde hela rummet med sina berättelser och skrönor. Vi skrattade, lyssnade och lärde oss. Han bullrade, berättade och sjöng sina sagor.

Mitt köksbord blir tomt. Han fattas oss så oerhört. Det är med ödmjukhet och stor sorg som jag idag arbetar min första dag på Ölandsbladet. Jag kom in på redaktionen och såg förstående människor. Mina nya arbetskamrater. Pappas gamla vänner och arbetskamrater. Han är nöjd med vad han ser där uppe från sin himmel. Han värnade Bladet så oerhört och var så stolt över tidningens framgångar. Här sitter jag nu vid en dator och tangentbordet smattrar, Malin talar i telefon, Uffe är ute på jobb, Peter stack nyss. Alla jobbar för morgondagens tidning.

Vi fikar, vi skrattar och just nu rinner mina tårar. Nu står det nummer ett på ens kölapp till himlen i glödande neon. Vemodet rullar in över Kalmarsund. Solen skyms för tillfället av en gråmulen himmel över Färjestaden och Borgholm.

Lotte Lundgren

***

Kurt Lundgren var en särling, en remarkabel människa. En välvässad penna, som snabbt hittade ”the point” i ett skeende och med en kunskapspotential av det ovanliga slaget. Detta gav honom status i en skrivarklass, som börjar bli alltmer ovanlig i mediabruset.

Kurt Lundgren gick inte att inordna i någon politisk fålla. Sin partitillhörighet yppade han inte. Han ville vara oberoende och hyllade friheten att låta kompassnålen rotera mot det mål som behövde särskilt undersökas. Samhällsfrågor av alla de slag cirkulerade i Kurts huvud dagen igenom. Han såg alternativa lösningar och han drev med emfas problem mot sin lösning.
Men han kunde också stanna vid dikeskanten och i ord och bild berätta om stenmurens tillkomst.

Som landskapsrepresentant i Ölandsbladets styrelse kan jag intyga, att Kurt Lundgrens mening ofta blev vägledande. Han var alltid insatt och påläst. För några veckor sedan föreläste Kurt om vrakplundring utmed Ölands kuster förr i tiden. Arrangör var Margit Fribergssällskapet. Även med denna författarinna visade sig Kurt vara förtrogen. En andäktig publik lyssnade till hans förmåga att jämföra sin egen forskning med innehållet i Margit Fribergs romaner.

Kurt Lundgren har arbetat i alla våra lokaltidningar. Han var lite fåfäng över detta och han var märkbart road när hans ibland provokativa skrivelser kommenterades i Barometern eller Östran. Där fanns en kärleksfull relation.

När Kurt Lundgrens lidelsefulla låga nu släckts upphör också en banérförare för rätt och rättvisa. Kurts livsverk bevaras bäst om denna uppställning förs vidare i full frihet.

Göran O T Dahlberg

***

Under den tid som Kurt och jag arbetade samtidigt på Ölandsbladet var det vanligt att vi gick ut och åt lunch tillsammans. Ofta med andra kollegor från Ölandsbladet men även från Barometern och Östra Småland. Under dessa luncher var det Kurt som stod för underhållningen.

Med sitt sydländska temperament, breda kunnande och stora berättarförmåga tog sig Kurt an vilket ämne som helst. Han beskrev sig själv som en multityckare. Den åsikt han framförde var alltid tydlig, bestämd och utan gråskalor. All världens problem kunde lösas med ett alexanderhugg. Det hände att han ändrade sig men ofta var det inte.

Många gånger fick man också ta del av historier från verkligheten. Det var inte helt ovanligt att man hade hört den förut men Kurt förändrade och spetsade till berättelsen så att den blev som ny. En av de historier jag minns bäst är den när Kurt promenerar med en hund och fram kommer en liten gangster som sparkar på hunden så den sticker iväg. Kurt vägrar att ge ifrån sig några pengar och under det att den lille gangstern flinar så samlar sig ett gäng runt honom. Då tar Kurt ur sin ficka en liten kniv och drar till sig en i gänget. ”Ni får säkert mig till slut men innan dess har jag fått några stycken av er”, varnar han dem. ”Du är ju inte klok din jävel”, svarar gängmedlemmarna och ger sig iväg. Kurt tog hellre strid än att han backade.

Det var också en anda man kunde hitta i hans ledare och blogginlägg och han tog gärna parti för den svagare parten.

Kurt var också en person som visade att nytänkande och utveckling inte enbart är förbehållet den yngre generationen. Han återkom ofta till internets revolutionerande betydelse för utvecklingen inom en mängd områden. Jag minns den tid då minsta datorkrångel kunde få Kurt att vilja kasta ut datorn genom fönstret och ersätta den med ”den hederliga gamla Haldan” (skrivmaskin). Under början av 2000-talet var det som att vända på en hand. Han startade egen blogg och började hantera datorn som vilken dataexpert som helst.

Vi förde ofta diskussioner om hur vi skulle utveckla Ölandsbladets och Kalmar Läns Tidnings webbsidor. När vi framöver bygger om våra hemsidor kommer flera av Kurts idéer finnas med. För mig var Kurt en mentor och en nära vän så jag känner en stor saknad. Men jag gläder mig åt det jag har kvar av honom; alla erfarenheter han delat med sig av.

Olof Dalborg, IT-chef Ölandsbladet

***

Det offentliga ordet och den fria debatten har sorg. Under fredagsmorgonen nåddes vi av budet att Kurt Lundgren hastigt hade avlidit. Jag fick budet under ett besök på Göteborgs nya fotbollsarena. Tiden stannade. Bara någon dag tidigare hade jag haft kontakt med Kurt. Han skrev i ett mail att han var glad över att jag skrivit ett inlägg om honom på min blogg. För ett par veckor sedan analyserade vi läget i samband med kommunfullmäktiges möte i Kalmar. Kurt var alltid på plats. Nyfiken, intresserad och pådrivande.

Jag har känt Kurt Lundgren sedan jag som väldigt ung tonåring blev rekryterad av honom som ansvarig för ”Ungdomssidan” på Ölandsbladet. Han hade då rekryterats som redaktionschef efter att ha varit tung journalist på Östran i många år. Jag måste erkänna att det var otroligt modigt att ta in en femtonåring på en redaktion och i princip ge fria händer till en sida i veckan. Det ena ledde dock till det andra och snart så jobbade jag sommarlov och helger på Ölandsbladet. Helt klart var det här under Kurts ledning som jag lärde mig ”konsten” att under en kort tid uttrycka mig genom det skrivna ordet. Utan den skolan hade jag troligen inte blivit pressekreterare vare sig på SSU eller Näringsdepartementet och sannolikt inte heller varit kommunalråd idag.

Under dessa många dagar och kvällar på Ölandsbladet så blev det många och långa diskussioner med Lundgren. Ibland var vi överens men många gånger rök vi också ihop. Alla som känner Kurt vet ju om att det fanns ett temperament av guds nåde. Varken han eller jag skulle dock någonsin låta en sådan omgång gå ut över relationen i övrigt. Att skilja på sak och person är helt avgörande både på en arbetsplats och i politiken.

Under de senaste åren har Kurt mer och mer varit en fri skribent. Detta genom bloggar, krönikor eller böcker. Även om vi inte alltid haft samma åsikt har jag alltid uppskattat Kurts sätt att uttrycka sig. Målande beskrivningar, men ändå rakt på sak. Hans beskrivning av arenadiskussionen i Kalmar är klassisk. På sin blogg berättar han hur han kom till en pressträff som moståndare och gick därfrån som förespråkare. Detta upplevde en del som konstigt, jag tycker inte det. Kurt var en person som utan vidare kunde svänga 180 grader om han bara fick goda argument för det.

De senaste åren hade han och hustrun flyttat till Smedby. Jag kände att han hade hittat hem och verkligen trivdes med sin roll som lite friare publicist långt bort från det dagliga ansvaret som chef. Mot den bakgrunden känns hans på tok för tidiga bortgång extra tung.

Johan Persson
Kommunstyrelsens
ordförande, Kalmar

***

Som så mycket annat här i livet, berodde det på en ren slump att Kurt Lundgren kom in i Ölandsbladets redaktion.
Det var i slutet av 1980-talet. Han var redan då en levande legend, en nyhetsreporter med väldigt tuff attityd – han kunde ibland vara rent burdus. Men han skrev bra och det mesta han gjorde gick hem i stugorna, som vi sade.

Jag satt som chefredaktör i Borgholm, när Kurt ringde.
– Jag har en dotter som behöver praktik på en tidningsredaktion. Har ni plats för henne?
Jag svarade med en motfråga:
– Kan du tänka dig att själv börja jobba för oss?
Så blev det till sist. Dottern Lotte fick praktisera och Kurt kom in som redaktionschef. Det var full fart från början och det hände ganska ofta att vi fick använda hans egna ord mot honom.

- Nu får du hia dig lite, Kurt. D v s ”Ta det lite lugnt och dubbelkolla din historia innan vi publicerar”.
Det gick oftast riktigt bra och vi jobbade ihop några år. Det sista vi gjorde under gemensam flagg, var när jag för tidningskoncernens räkning startade om avsomnade Växjöbladet/Kronobergaren. Kurt hade tidigare jobbat där och det passade honom utmärkt att forma en modern version av Vilhelm Mobergs gamla husorgan. Kurt kom med goda råd och han fick liksom sätta in den småländska själen i tidningen. Kurts värmländska humor hjälpte ofta till att lysa upp trista och arbetsfyllda dagar.

Vi träffades för bara några dagar sedan, under Knutpunkt Näringsliv i Färjestaden. Som vanligt småpratade vi en stund och bytte lite skvaller ur medievärlden.

Nu är Kurt borta. Men hans plats tas av dottern Lotte och man kan nog säga om Kurt som de sade i Göteborg när G-P:s legendariske redaktör, Harry Hjörne gick ur tiden.
– Kurt har flyttat upp en våning.
Jag skulle vilja sluta dessa minnesord med några rader ur J L Runebergs epos ”Fänrik Ståls sägner”, en passus om Kulneff, som jag tycker passar in på Kurt.
”Han kysste och han slog ihjäl, med samma varma själ!”
Vila i frid .

Acke Sandström
chefredaktör
Ölandsjournalen

***

Med stor sorg har jag mottagit beskedet om min förre kollega Kurt Lundgrens bortgång. Jag hade förmånen att lära känna Kurt under nästan 20 års tid och han betydde mycket för min utveckling som skribent. I början av 1990-talet ville Kurt anställa mig på Ölandsbladet efter att jag hade frilansat för tidningen under en period. När jag istället valde att satsa på radion, sade Kurt att jag alltid var välkommen tillbaka till Bladet. Orden betydde mycket och banade sedermera väg för att jag blev tidningens Sportkrönikör under många år.

Under min tid på SR Kalmar var Kurt ofta medverkande som gäst och debattör i mina program. Vid ett tillfälle blev han rejält arg på mina ettriga frågor - hans humör var vida känt! Men efter en tid skrev Kurt ett personligt brev där han deklarerade att vår yrkesmässiga vänskap och ömsesidiga respekt var återupprättad. Kurt var en känslomänniska med en stark tro på sin sak. När vi samtalade slog det mig ofta med vilket enormt engagemang han argumenterade och han gjorde det alltid utifrån vad han ansåg vara bäst för det Öland som han höll så kärt. Varje tisdag, torsdag och lördag har det varit spännande att öppna Ölandsbladet för att läsa Kurts tänkvärda och ibland provokativa ledare. Hans ställningstaganden var tydliga och den breda allmänbildningen imponerande. Jag höll långt ifrån med honom om allt, men han fick mig att tänka till och verkligen pröva hållbarheten i mina egna värderingar.

Kurt Lundgren hade en stor del i att jag själv började blogga för några år sedan. Hans berättade gärna om hur hans egen blogg på kort tid hade blivit en av landets mest lästa i kategorin ”opinionsbildande bloggar”. Kurt lockade mig att sätta mig vid tangentbordet för att upptäcka bloggmediets möjligheter. När Kurt puffade för min blogg på ledarplats i Ölandsbladet förstod jag att han var nöjd med med mina bloggalster.

Det är ett stort tomrum som Kurt lämnar efter sig. Han var en vandrande debattör, ständigt diskussionsbenägen, och det är tungt att veta att han aldrig kommer att slå sig ner för att prata med mig igen. Jag kommer att sakna regionens allra vassaste penna samtidigt som jag känner tacksamhet över att jag fick förmånen att uppleva en så kvalificerad publicistisk och stilistisk läromästare.

Min önskan är nu att Kurt Lundgren postumt utses till Årets Ölänning 2009.

Magnus Krusell,
frilansjournalist

***

Min vän Kurt Lundgren var en läsande och skrivande människa, en journalist av det klassiska slag som aldrig sneglade åt makten eller penningen; en tyckande och rättskaffens person som ständigt tog parti för svaga och orättfärdigt hanterade medmänniskor.

Övergrepp, maktfullkomlighet och allsköns skumrask exponerade han skoningslöst och många råkade ut för hans vrede. Hans rättspatos förblev ogrumlat under alla de 40 år han verkade som journalist. Under senare år blev bloggen en viktig kanal; stundtals tog han till brösttoner som väckte starka reaktioner. Då var debattören nöjd.

Kurt segnade ned utan att ha hunnit stänga av sin dator och korrat den sista artikeln; en både tidsenlig och otidsenlig journalist som efter examen vid journalisthögskolan i Göteborg startade sin bana i en tid när artiklarna knattrades fram på skrivmaskin och göts i bly. Under årtionden präglade han tidningar som Smålandsposten, Barometern, Östra Småland och Ölandsbladet/Kalmar Läns Tidning. Oräkneliga löpsedlar och förstasidor bar hans signum.

Kurts slagfärdiga humor, varma hjärta och okonstlade bufflighet ingav förtroende. En lördagspromenad utmed Storgatan i Kalmar gav alltid en handfull nyhetsuppslag och de ständiga resorna på Öland berikade hans kunskap om landskapet och inte minst ölänningarnas erfarenheter och tankar om gårdagen och framtiden. Journalist eller inte hade han deras öra. Alla visste att han förvaltade deras förtroenden med respekt.

Ölands människor, historia, fauna och flora var hans livslånga kärlek. Hans sista uppdrag skulle ha blivit att berätta om sitt liv som Ölandskildrare inför Borgholms PRO. Dessvärre hann han inte fullfölja sitt åtagande – ett par timmar före framträdandet kom döden emellan.

Kurt Lundgren var också historiker och publicist. I sina böcker berättade han om Öland och Kalmar från 1500-talet och framåt. Han gick till källorna; att hämta uppgifter från redan tryckta verk var honom främmande. Han läste obehindrat 1600-talets handlingar och protokoll oavsett piktur eller om de var skrivna på svenska, tyska eller med franska stickord. Periodvis tillbringade han all sin fria tid i arkiven: Landsarkivet i Vadstena, Riksarkivet och Krigsarkivet i Stockholm. Ett drygt dussin böcker blev det litterära arv han lämnar efter sig.

Hans särskilda intresse var den marina historien med titlar som ”Sjöslaget vid Öland”, ”Anders Homan” och ”Ölands fyrar”. Ett av de märkligaste verken var ”Stora Cronan”, ett arbete som lade grunden för all vidare forskning om regalskeppet Kronan.

Tillsammans med Vasas upptäckare Anders Franzén och kretsen kring honom – som lokaliserade Kronan – var Kurt också med om att starta det projekt som pågår ännu efter en mansålder, utgrävningen av vraket. I början av 1980-talet skapades den publicitet som krävdes för att överhuvudtaget få igång undersökningarna på vrakplatsen. Vi arbetade då tillsammans med Anders Franzén och hans medarbetare. Förutom teveprogram i Sveriges Television, engelska BBC och amerikanska National Geographic publicerades också boken ”Regalskeppet Kronan” där Kurt både var inspiratör och bidragsgivare.
Men även senare tider intresserade honom. I en rad artiklar om Öland under första och andra världskriget skildrade han händelser i öländska vatten. Bland annat bidrog hans efterforskningar till dokumentärfilmen ”Ada Gorthon – neutralt offer” och flera andra teveproduktioner.

Kurts favoritlektyr var memoarer och biografier. Bredden i hans kunskaper imponerade. Han hade en ovanlig förmåga att knyta samman dåtid med nutid och att se det stora i det lilla. Tack vare webben fick han ett nytt fönster till både världen och det förgångna. Dagligen läste han ledande internationella tidningar och sökte sig fram i datoriserade arkiv. Och alltid hade han en bestämd och inte sällan provokativ uppfattning om händelser av betydelse; debatt var hans livsluft. Men framför allt var Kurt Lundgren en journalist som hade ölänningarnas öra och som envist och kraftfullt företrädde deras intressen. Öland har gått miste om en av sina främsta förespråkare.

Och för mig blir Kurt stående nere vid Sandby-Gårdby borg; han blickar ut över vattenvidden.

Björn Axel Johansson
(tidigare medarbetare på Ölandsbladet)

EU och uppskörtningen av EU-skattebetalares pengar


eutext
Hur korrumperade slösaktiga EU osv.

I en kommentar till denna text ville signaturen ”Mandarin” veta var nedanstående uppgifter hämtades ifrån.


Från denna site läser man

It has been estimated that the EU costs us around £1,000 billion a year - an incredible £2000 for every man, woman and child in Europé.

Man har uppskattat att EU kostar oss runt £ 1,000 miljarder euro per år - en otrolig £ 2000 för varje man, kvinna och barn i Europa.
Läs mer på sv.wikipedia.org

torsdag 26 mars 2009

EU:s politiska nomenklatura har anledning att oroa sig.

NU ÄR LISSABONFÖRDRAGET OCH EU-UTVIDGNINGEN I FARA!

Det är sammantaget vad artikeln i SvD i dag skriver om Tjeckien och Mirek Topolanek. I själva verket har Tjeckiens ordförandeskap som anses ha varit kraftlöst blivit ännu kraftlösare.

Så här uttryckte sig Tjeckiens premiärminister:

”Vägen till helvetet

EU:s ordförande, Tjeckiens premiärminister Mirek Topolanek, väckte uppståndelse igår när han varnade EU-parlamentet att USA:s enorma stimulanspaket ”kan underminera den globala finansmarknadens likviditet” och var ”vägen till helvetet”. Senare uppgav dock talesmannen att Topolanek inte beskrivit USA:s politik med de orden utan sagt att EU skulle vara ”på väg mot helvetet” om EU ökar sina statsutgifter mer”.

Så sade premiärministern två veckor innan Amerikas president Barack Hussein Obama skall resa till Prag för att träffa EU:s stats- och regeringschefer.

EU i kris - politiskt och ekonomiskt

EURON ÄR I KRIS. Så lyder rubriken på en artikel i Världen idag den 2 mars i år. Det är Björn von der Esch som menar att inte bara euron utan andra stora valutor befinner sig i kris.

Så här lyder slutklämmen:

”ECB har totalt förlorat kontrollen över de enorma skuldberg som hotar vissa länder med bankrutt. Politiker överväger nu slå samman alla euroskulder i såväl banker, företag som stater till en enda astronomisk skuld som alla EU:s medborgare ansvarar för solidariskt. Ett sista desperat försök att rädda euron?

Det är mot den bakgrunden en nordisk krona ska ses. Kanske bråttom!”

MÖRK VÅR I PRAG.I DN på ledarsidan är 2009 verkligen ett krisernas år. Detta blev det ett bevis på när den tjeckiska regeringen föll i en förtroenderöstning. Det kommer att bli intressant att se utvecklingen där. Tjeckiens president Vaclav Klaus uppskattar inte EU så nu får vi se hur det utvecklar sig. Kanske blir Lissabonfördraget uppskjutet.

Krisen i Tjeckien på DN och DN.

I DN frågar man sig vem är det som faktiskt styr EU?

Läs mer om Vaclav Klaus och hans inställning till EU på eutext

onsdag 25 mars 2009

Våra blivande EU-parlamentariker eller...

TONÅR: Sned bena när alla dras över en kam.

Under denna rubrik I DN den 24 mars skriver Hanne Kjöller, medarbetare på DN:s ledarredaktion om en dokumentärserie – som man kallar ”TONÅRSLIV”.

Hon anser att personligheterna känns väldigt mallade, Henne Kjöllers uttryck. Hon har flera andra synpunkter på denna serie efter att ha sett det första avsnittet. Men det som hon fäster uppmärksamheten på är att alla vi som oroats över nivån på gymnasieskolan har anledning att känna panik. Så här skriver Hanne Kjöller:

”Cecilias lärare tycker att det är ”jättebra” att hon lämnat in sin uppsats. Att det inte är Cecilia som skrivit den gör ingenting, så länge hon förstår det som står i den, menar läraren. Inte heller tycks det spela någon roll att en annan elev lämnat in samma uppsats.

Och sedan väntar universitetet. ”

Dessa ungdomar kanske är de blivande riksdagsmännen eller ännu värre EU-parlamentarikerna. De kan inte skriva ordentligt men det viktiga är att de förstår vad som står i brevet eller avhandlingen. Skrämmande.

tisdag 24 mars 2009

EU - Svenska politiker och demokratin


TERAPIDEMOKRATEN MARGOT WALLSTRÖM bgf

Se filmerna om EU och den svenska hållningen. Se våra demokratiska politiker som uttalar sig.

EU1: VÄGEN FRAMÅT - MARGOT WALLSTRÖM

EU2: MED FOLKLIGT MANDAT – EU-ministern Cecilia Malmström

EU3: PÅVERKA EU? Vision och verklighet. Del … – Marit Paulsen och Mona Sahlin

Vi minns väl alla Marit Paulsen, som innan valet till EU 1994, reste land och rike runt och pratade om den hemska djurhållningen i EU-länderna och jämförde med hur bra djuren sköttes i Sverige. Sedan blev hon uppköpt av SAF och bytte fot snabbt. Rustade upp ladugården till fotoateljé och mannen fick fin fotoutrustning och sedan blev rapporteringen en annan. Så går det till. Alla kan köpas för pengar.

EU3: POLITIK ÄR ATT VILJA. Del…

Se bgf

EU - Det är skillnad på folk och folk


Från Östra Ölands fria horisont har jag hämtat detta med tanke på de pensionsförmåner som Margot Wallström nu kommer att få. Även kommentarerna får komma med.

Groteska pensionsförmåner för EU-politiker

Svensk arbetare i kalkberget utan pensionsförmåner för fru och barn.

Sedan den 23 juni är vi med i EU-staten; låt oss därför se på pensionsförmånerna för de svenska ledamöter och alla andra i parlamentet som företräder oss - pensionsförmånerna är groteska och borde väcka indignation över hela Europa, men eftersom förmånerna är mörkade - hört nån parlametsledamot tala om dem? - är allt detta som nu följer okänt.

Pensionsförmånerna ärvs från make/maka och till barn.

Om en arbetare i Sverige dör vid 67 års ålder och efterlämnar en liten ATP-pension så får naturligtvis inte änkan ärva denna pension, den tilllfaller staten och änkan blir utan trots att de två levt ett långt och strävsamt liv tillsammans, vilket var fallet med mina föräldrar där min faders ganska goda ATP försvann när han avled och min mor fick leva på de socialdemokratiska smulor som ett grymt system lämnat till henne.

Icke så för en parlamentsledamot i Bryssel.

Europaparlamentets ledamotsstadga av den 28 september 2005 (hört om den?) citeras nu här:

- Avlider en ledamot eller avlider en före detta ledamot som är pensionsberättigad har efterlevande maka/make och underhållsberättigade barn rätt till efterlevandepension.

- Efterlevande har rätt till 60 procent.

- Barn har rätt till 20 procent.

- Pensionen skall betalas ut omedelbart efter ledamotens dödsfall.

- Barn kan uppbära EU-pension till det fyller 21 år, men även upp till 25 års ålder om barnet genomgår utbildning. Om barnet är oförmöhet att försörja sig självt kvarstår pensionen för evigt. Så länge detta barn lever.

- Allt detta gäller även partnerskap.

- Alla som har rätt till efterlevandepension har rätt till ersättning med två tredjedelar av alla utlägg för sina sjukdomar, graviditeter, tandlossningar etc. Hur länge? 100 år, det finns ingen notering om det.

Alla ledamöter har rätt till polisskydd.

Jag tror inte ens att den feodala adeln i Frankrike före revolutionen hade sådana garantier för sina fruar, barn och mätresser - detta är fullkomligt otroligt.

Jag trodde inte det var sant, bara hörsägen och myter, men det är kalla EU-fakta.

Låt oss nu anta följande: Här har vi en parlamentsledamot som avlider vid 40 års ålder, sånt händer. Han har fru och barn.

Vi som bor i EU är nu skyldiga att försörja hans fru så länge hon lever, båda barnens utbildning skall bekostas av EU, om ett av barnen blir psykiskt sjukt eller oförmögen att försörja sig av andra orsaker har vi, som betalar skatt nu, plikten att försörja den lille pilten till dess att han blir 80 år och avlider, det vill säga bortåt år 2100.

Åh, du lille adelsman i franska feodalismen, om de hade levt nu kunde du ha känt dig hemma.

När grodorna kväker i dammen på godset, då skall du ha ersättning för störningen.

---------------------

Citat: (Bloggtoppen)


Per Petersson

Skrev June 13, 2007, 11:15 pm:

Totalt beroendeframkallande.

Bengt

Skrev June 8, 2007, 4:32 pm:

Den bäste av bloggare, det är som att återigen få möta bildtidningen SE:s giganter Rune Moberg och Gits Olsson i salig åminnelse igen. Kurt Lundgren är en utmärkt skribent! Humorn finns där hela tiden i det allvarliga.

EU- Alla är vi jämlika, somliga är mer jämlika!

Margot Wallström och pensionen.

Det gäller att ta för sig medan man kan. I såväl Aftonbladet som DN kan man läsa om hennes jättepension och andra förmåner. Se även Eutext

Från www.e24

Wallström får jättepension

Margot Wallström behöver inte oroa sig för sin försörjning på ålderns höst. När hon slutar som EU-kommissionär har hon rätt till en av de största pensionerna bland kommissionärerna.

Enligt den brittiska EU-kritiska organisationen Open Europe kan Wallström kvittera ut 1,8 miljoner pund - cirka 21 miljoner kronor. Open Europe uppger att det rör sig om ett avgångsvederlag på fem miljoner kronor kombinerat med 1,2 miljoner per år från att hon fyllt 65 år.

Wallströms jättepension – nära dubbelt så stor som den för EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso – kommer sig av hennes långa tjänstetid inom kommissionen.

Open Europe har räknat ut att Wallström under sin tid i kommissionen tjänat närmare 33 miljoner kronor i löner, boendebidrag och andra tillägg, vilket är mest av alla kommissio-närer. Hon delar dock förstaplatsen med vicepresident Gunter Verheugen.

Årslönen ska med tillägg ha uppgått till cirka 3,5 miljoner kronor.

Kurt Lundgren - Minnesord av Anders Johansson


Östra Ölands fria horisont -
Ölands landskapsblomma - Ölandssolvända

Ett av de största brotten mot god sed och mot gällande normer är att säga som det är, att skriva rakt på sak, en klar och tydlig prosa och bortse från koderna inom journalistiken och det intellektuella samhället. Alla som har avvikande åsikter vet att de i dag måste maskera sina känslor och uppfattningar i ett ogenomträngligt, fördöljande språk. Eufemismer, försiktiga allusioner, vaga symboler, det är de verbala redskap den får nöja sig med som vill delta i den svenska samhällsdebatten och inte äger de politiskt korrekta åsikterna.

Den som inte vill det får nöja sig med enstaka magasin, eller mest troligt, bloggande; lyckligtvis en ännu obeskuren källa till fri debatt. Det är klart att bloggandet måste stöta alla vaksamma åsiktspoliser, alla självutnämnda censorer.

I tredje världens diktaturer, vänster eller höger, riskerar en person med självständiga åsikter att bli mördad. Dit har vi ännu inte riktigt hunnit i Sverige men hot förekommer, inte minst mot politiker på de politiska bloggarna.

En som råkat ut för det, på bruten svenska, är Tobias Billström.

Är Kafka en intuitiv profet som siade om vad som komma skulle? I dag förefaller den sorgset blickande ironikern från Prag att vara just en sådan.

Men mörkläggandet och tummandet på sanningen, den fega tystnaden har ett högt pris.

Den nyligen döde journalisten Kurt Lundgren i Kalmar visste allt detta. På den lokala scenen var hans forum två mindre landsortstidningar, Ölandsbladet och Kalmar Läns Tidning. Men på sin blogg nådde han ut över hela riket. Han var, varken mer eller mindre, en motståndsman bland alla medlöpare.

När jag nu skrivit detta går jag in på hans blogg med den frimodiga rubriken: Östra Ölands fria horisont.

Detta var hans metafor för frihet: ett öppet landskap som försvinner ut mot havet, ett folk han respekterade och tyckte om.

Kurt Lundgren hade ungefär lika många läsare som den stora tidningen Dagens Nyheter. Så här kunde det låta i klartext, när Kurt Lundgren kommenterar tv-programmet Debatt med Janne Josefsson: ”Hur man under en timme kan diskutera Israels ingripande i Ghaza utan att nämna orsaken – 10 000 raketer från terrorligan Hamas som ramlat ner över civila israeler – det begriper jag inte. Men tanken är denna: Israel är den enda staten på jorden som inte får försvara sig när den blir anfallen, och om den gör det, ja då är det judarnas fel var de än bor i världen och om de så levt i Sverige sedan 1700-talet – det hjälper inte, genom sin ras är de skyldiga till det som sker.”

Kurt Lundgren citerar Ilmar Reepalu apropå tennismatchen i Malmö: Detta är inte en tennismatch vilken som helst, det är en match mot staten Israel.

Det är ett sanslöst påstående av ett kommunalråd och Lundgren kommenterar detta med att Reepalu måste ta hänsyn till demografiska fakta i sin stad. Av Malmös 287 000 invånare är 50 000 muslimer, 30 000 är av arabiskt ursprung och det mest vanliga pojknamnet i Malmö är Muhammed.

Kurt Lundgren är inte den som förtiger uppfattningar från vilket håll de än kommer. Han konstaterar att cyberrymden nu begåvats med en direkt antisemitisk blogg på svenska och citerar från denna: ”Personligen tror jag, precis som den iranske presidenten, att Israel kommer att försvinna som stat. Jag kanske inte får uppleva det själv, men det vore det enda korrekta.”

I en anda av frihet och öppenhet har Kurt Lundgren redigerat sin blogg; de flesta dagstidningar skulle ha mycket att lära genom att studera den. Jag har många gånger häpnat över hans insikter och kunskaper inom vida fält – och över hans totalt okorrumperade känsla för sanningssökandet. Men någon besserwisser var han sannerligen inte. Så här kan det låta: De åsikter som framförs på denna blogg baseras på ett tänkande som kan beskrivas som sanningen, men inte själva sanningen med stort S, utan man kan säga att det lutar åt det hållet, mer eller mindre i varierande grad…; jag förstår inte själv vad jag menar men det är det säkert någon annan som gör.”

Ja, förbanne mig, det gör jag. Det är roligt och briljant och tar fram essensen i det svåra letande efter vad som är rimligt.

Här skulle jag vilja fortsätta att citera det ymnighetshorn som Kurt Lundgrens blogg är. Men jag får nöja mig med att konstatera att den svenska journalistiken har lidit ett mycket svårt avbräck med hans bortgång.

Jag tror att jag fullföljer Kurt Lundgrens tankegång i fråga om judarna om jag säger följande. Tyska judar var övertygade om att deras situation före andra världskrigets utbrott skulle förbättras om de bara väntade. De var införlivade i det tyska samhället och betraktade sig som goda medborgare. De intellektuella, vars uppgift det är att hålla vakt, gömde sig eller flydde landet. Majoriteten dolde sitt ansikte för att överleva i Tyskland.

En sådan situation upplever vi i dagens Sverige. Majoriteten av mediakåren förhåller sig politiskt korrekt. Detta är också det främsta skälet till att Kurt Lundgrens blogg hade lika många läsare som Dagens Nyheter. De har nu mist ett andligt vattenhål.

Jag tror att Kurt Lundgren skulle ha fortsatt att vara en motståndsman vad som än hände. Han var fullkomligt orädd och erkände ingen annan husbonde än sanningssökandet.

De journalister som nu av politiska, ideologiska eller andra skäl väjer för sanningen är ytterst farliga eftersom deras medlöperi på sikt leder till att konflikten trappas upp. Det lilla landet Israel är omgivet av fiender och i Europa finns inte många pålitliga vänner bland nationerna, allra minst Sverige. Det är mycket möjligt att den rasistiska bloggaren som citeras av Kurt Lundgren får rätt.

Men vi kan vara alldeles övertygade om att det hjältemodiga Israel kommer att kämpa med alla tills buds stående medel, inklusive atomvapen, för att försvara sitt territorium och sitt folk. I den kampen kan mycket väl finnas ett embryo till ett nytt världskrig.

Men det är Kurt Lundgren som här ska ha sista ordet och vi återvänder till tennismatchen i Malmö och hans citat av polischefens strategi i denna stad: Det är farligt att ge sig in i en folkhop, därför gör vi ingenting, dagarna efter tittar vi på de filmer som vi spelat in och då kan vi eventuellt lagsöka någon.

Kurt Lundgren kommenterar: svensk dadda-dulta-polis haver talat.

Anders Johansson

Tidigare om Anders Johansson i bloggen: Censur, islamkramare och gamla radikaler
"Medievänstern styr opinionsbildning, verklighetsbeskrivningar och innehållet på tidningarnas kultursidor. I praktiken råder censur. Ingenting släpps fram som inte är politiskt korrekt och som inte hyllar det mångkulturella samhället.

I sin nya bok "I landet Censurien" tecknar Kalmarförfattaren Anders Johansson den bilden av samhällsutvecklingen i dagens Sverige

Anders bok I Landet Censurien kostar 180:- plus frakt 40:-, så sätt in 220 riksdaler på Plusgiro: 4974421-2 och skriv ert namn och adress , så kommer boken inom några dagar.
KÖP BOKEN!! - Kanske finns det folk ni känner som BORDE läsa den? Köp två.

Och sprid detta i era bloggar! Och tänk på att det är VIKTIGT att stötta de som vågar angripa dessa problem! Om han får sålt gott om böcker så kanske han kan tänkas göra flera böcker på detta tema.!!

Mer att läsa om Anders i Barometern
I Mitt Sverige

måndag 23 mars 2009

Var det inte det EU gick ut på?


Varför kan man inte köpa varor med transport från andra EU-länder med låg moms och punktavgifter? Därför att en sådan systematisk gränshandel skulle kosta staten miljardbelopp. Och därför vill Danmark, Storbritannien, Italien, Polen, Portugal och Sverige hålla fast vid att man själv ska hämta varorna.

"Hvad hede hule helvede skal vi med EU, hvis ikke vi kan handle frit henover grænserne? Var det ikke det, det gik ud på ??? Nååååee nej, det gik jo ud på at fylde folk med løgn og skabe et nyt Sovjetunionen."

Polemiken

söndag 22 mars 2009

EU - Maktens arrogans och mediernas svek

Maktens arrogans visar sig på många sätt, bland annat hur folkviljan konsekvent ignoreras.

I Granskning EU nr 3/2008, som jag tror är den senaste tidningen utgiven av Junilistan kan man läsa ett och annat intressant och man kan undra vad EU egentligen sysslar med.

PÅ SIDAN 13 KAN MAN LÄSA EN LÅNG OCH BRA ARTIKEL SKRIVEN AV Åke Karlsson, ordförande för Förbundet Sveriges Småbrukare och sympatisör Junilistan.

Åke Karlsson skriver att då han blev tillfrågad om att vara gästkrönikör i Granskning EU kändes det först naturligt att skriva om EU:s jordbrukspolitik såsom ordförande för Förbundet Sveriges Småbrukare. Det blev inte så utan Åke Karlsson delger i stället sina tankar om vad han kallar maktens arrogans och mediernas svek.
Han menar att svenska folket nu är i den situationen att de folkvalda konsekvent vägrar att lyssna till folkets vilja.

Våra folkvalda hänvisar till den representativa demokratin och framhåller att om vi inte är nöjda, kan vi avsätta dem i nästa val.

Det finns dock frågor.

De beslut som tas är oåterkalleliga såsom nu förslaget till ny grundlag för EU. Den svenska politiska makteliten är eniga i sitt beslut att godkänna konstitutionsförslaget utan att ge svenska folket en chans att ta ställning till en folkomröstning.

Vid Småbrukarstämman 2008 var jordbruksminister Eskil Erlandsson inbjuden. Några närvarande vid stämmande frågade varför Sverige inte får rösta om Lissabonfördraget. Jordbruksministern svarade:

Jag tycker inte att det är mycket att rösta om då riksdagen varje år avgör 100-tals frågor som är viktigare.

Vidare skriver Åke Karlsson att Cecilia Malmström, då hon blev intervjuad efter Irlands nej, svarade mycket arrogant att hon struntade i att Irland röstat nej:

Ett så litet land kan inte få stoppa EU-projektet.

Så svarade vår EU-minister och det var väl demokratiskt!

Tyvärr är det nog så att eliten inom EU vet vad människorna tycker om EU och Lissabonfördraget och eliten vill gärna sitta kvar vid köttgrytorna.

Läs mer på Junilistan

lördag 21 mars 2009

EU:s biffiga matkommissionär lever inte som hon lär



Här kommer ytterligare en riktig pärla skriven av Sveriges ende journalist värd namnet.
Mulliga Marianne snaskar i sig lite gott ur stekpannan.

När man ser dessa två lagomt mulliga, medelålders EU-höjdare med kommissionären Mariann Fischer Boel till höger och betänker att här ligger ansvaret för den senaste EU-kampanjen, som skall tvinga europeerna att gå ned i vikt, blir ju alltihopa komiskt; Monthy Python kunde inte ha gjort det bättre.

Jag tror att om Mulliga Marianne gick ner 20 kilo skulle hon se riktigt bra ut.

För att Europas barn skall hålla sig smala och slanka avsätter nu EU ungefäf en miljard för att distribuera äpplen och grönsaker till alla skolbarn - EU-kommissionen i Bryssel tar alltså över föräldrarnas ansvar för barnens hälsa, vilket påminner mig om ett av Adolf Hitlers tal där han sade:

- Den tyske pojken skall vara smal som en vidja, seg som läder och hård som stål från Krupp.

“An apple a day keeps the doctor away”, pladdrar Mariann.

In this spirit, on 8th July, we made good on our commitment to take concrete steps to fight the growing problem of obesity, particularly among the young.

We are proposing a European Union-wide scheme to provide free fruit and vegetables to school children between the ages of 6 and 10. And I had the great pleasure to be at a primary school in Kehl, Germany, on Tuesday, to formally launch the scheme.

- Walk down any European high street and the increase in obesity rates is clear for all to see. This is a particular problem among our young people, where the statistics make for sober reading. An estimated 22 million children in the EU are overweight. More than 5 million these are obese and this figure is expected to rise by 400,000 every year.

Hur man sedan skall få i ungarna äpplet vet jag inte. Jag minns bara att när jag gick i skolan levde vi på en diet av franskbröd (vi åt bara upp det vita innanmätet och slängde det hårda), tomtebrus samt bakelseavfall som man kunde köpa i strut från ett bageri.

I detta bakelseavfall ingick allt som blivit misslyckat under dagens bakande, allt i en enda röra - det var extremt gott.

Jag har också uppfostrat barn - en period levde detta arma barn på Djungelvrål och jordgubbssaft. Jag snaskade med på ett hörn. Vart tog förresten Djungelvrål vägen - detta var en godsak som var gul till färgen, den smakade först citron men när man sugit en stund kom det ut ett vitt pulver, som smakade som en blandning av cyanid, salt och illstark peppar.

Var är Dixekola, Rival? Ett tag levde jag på 25 öres Plopp. Åhhh, min barndoms Violtabletter, Tuttifrutti, Salmiak - finns ni längre. Åhhh, Tomtebrus, det var små påsar med rött pulver som man blandade med kallt vatten...

I vart hus
fanns Tomtebrus

PS. Jag måste också berätta om DN-journalisten Torsten Ehrenmark. Han var utrikeskorre och rapporterade från Paris, han hade det franska köket omkring sig, men vet ni vad han satt i Paris och längtade efter? Jo, svensk sirapslimpa. I ett kåseri berättade han om sin limplängtan : En skiva sirapsbröd med smör på, man doppade den i kaffet och så sörplade man i sig den uppblötta skivan samtidigt som smält smör rann ut i kaffet - det blev en osannolikt aromatisk blandning, som kan beskrivas som ursvensk, det var vad Torsten längtade efter. Torsten var från Örebro och en av Sveriges bästa journalister, men det vet väl alla...

Politiker som lägger sig i hur folk ser ut lägger sig snart i också vad de tänker.

Vill vi ha Mariann Fischer Boel mitt i maten?

Mulliga Mariann hon är toppen
Hon gör sin plikt,
uti sitt distrikt
med hela kroppen

Bombang tjolahejsan
och tjolabombang

------------------

Attentat

Nya attentat bland folkmassorna i Istanbul och Indien - polisen söker inte de skyldiga i kristna kretsar utan i kretsar som hyllar en annan mer fredsälskande religion.

Att predika hat är helt OK, det tycker FN:s organisation för de mänskliga rättigheterna där framstående humanistiska stater som Libyen finns med. De värsta muslimska hatpropagandadisterna i England, som skrek halshugg, mörda, bomba Danmark med mera annat sattes i fängelse. Detta kritiserar FN och säger att detta är ”to alienate muslims.”

Nu har jag sagt detta - larma Expo.

EU - den nya Sovjetstaten!

För att hedra den borgångne journalisten Kurt Lundgren kommer här en av hans många intressanta artiklar. Han lämnade tips om intressanta böcker bl.a. Jag har utelämnat kommentarerna men gå gärna in på kurtlundgren eller Östra Ölands fria horisont

”EU sammansmälter med Sovjet - och imploderar


Vägra att ingå i flocken av chatteriing ducks.
Här är en sådan, som dessutom var folkilsken och högg
efter mig när jag matade den.
Har ni någonsin hört talas om en anka som hugger efter
folk?

Derk-Jan Eppink, holländare, journalist och tidigare verksam inom EU-byråkratin, har nyligen utkommit med en bok, som avslöjar EU:s dolda agenda, avskaffandet av nationerna i Europa, den kristna religionens borttynande - allt skall ersättas med någon slags allmänt urvattnad federalism styrt av mångkultur, islamfjäsk och visonen av ett socialt Europa, som enligt min övertygelse kommer att utmynna i ett dictatorship light, inte batonger i skallen, tortyr och isoleringsceller, sådant är medeltida kommunismstyre, utan nu handlar det om sofistikerade metoder på det intellektuella planet, hur man sorterar ut och hur man inkluderar i värmen.

Eppink ser dessa paralleller mellan EU och det gamla Sovjet:

- Sovjet vill harmonisera hela samhället inom ramen för en enda politisk uppfattning, det är också EU:s mål.

- Sovjet administrerades av en politisk elit, så också EU ( de mäktiga kommissionärerna, valda av ingen, en konklav som inom den katolska kyrkan).

- Sovjet präglades av utopianism, så också EU.

- Sovjet hade ett byråkratiskt centrum, så också EU.

- Sovjet dominerades av den mäktige generalsekreteraren, så också EU.

- Sovjet försökte skapa ett livskraftigt samhälle genom dekret, så också EU.

- Sovjet hade sina apparattjiks, EU har sina mandariner.

- Sovjet legitimerade sina åtgärder med den mystiske arbetare, EU med den mystiske Europamedborgaren, men varken den ene eller andre fanns och finns.

- Sovjet försökte på alla områden överträffa USA, det försöker också EU.

EU rör sig nu i samma riktning och mot samma slutmål som fick Sovjet att implodera.

En god hjälp på denna väg, det begriper var och en även utan ekonomistudier, är den gemensamma valutan, som kommer att sist och slutligen bidra till unionens sönderfall, men efter våldsamma tumult.

Redan nu ser vi hur länder som står utanför den gemensamma valutan har stora relativa fördelar genom den flytande växelkursen : Sverige, Norge, England, Island - detta tillstånd kan förstås inte accepteras, antingen kommer vi att tvingas in eller också utesluts vi.

Mot vägen till en upplösning av EU kan vi i Europa få se nationella befrielserörelser som använder våld för att återställa nationerna; detta kan förefalla extremt, men icke desto mindre så ligger det i de europeiska korten.

Fritz Bolkestein, tidigare komissionär, varnar för att Europa kapitulerar kulturellt för islam när vi förnekar vårt kristna arv : vi bekymrar oss mer om en galen ayatolla än om vår egen påve.

Det håller nu inom EU på att utarbetas en ordbok i vilken alla förbjudna ord, som till till exempel muslim och islam, ersätts med politiskt korrekta ord. Med denna ordbok har ju ett av de väsnetligaste inslagen i Orwells 1984 förverkligates inom EU.

Jag har begärt ut denna ordbok, men den finns inte än utan är under utarbetande har jag fått veta.

Impotent
utrikespolitik

Den europeiska impotensen demonstreras dagligen av EU och de stater som låtit sin utrikespolitik underkastas EU.

De iranska ayatollorna måste ju skratta i brallan eller särken när de hör den engelska utrikesministern Margaret Beckett kommentera gisslantagningen av 15 brittiska soldater:

-Unacceptable, röt fru Beckett, den sämsta utrikesminister som England någonsin haft-

Vi talar här om ett land som fostrat Gladstone, Churchill, Grey, Lloyd George; Thatcher; i dag skäms engelsmännen.

Att med diplomatiska medel försöka påverka barbarländer som Iran utan ett underliggande hot om mycket kraftigt våld är totalt verkningslöst eftersom landet inte accepterar diplomatiskt umgänge på normala villkor.


Skämt och
verklighet

Dagens Nyheters aprilskämt: Ett nytt EU-direktiv ska styra när svenskarna får ta semester.
Varför skulle det vara ett skämt?
EU styr ju redan hur vi får jobba, och det inte bara när det gäller semestern, utan arbetstiden in i detalj, varje dag och till och med vilken tid på dygnet vi får jobba. Detta har schemaläggarna i landsting och kommuner brottats med det senaste året för att få verksamheten att fungera, inte tack vare EU utan trots.
Inga som helst skämt kan längre överträffa den verklighet som EU tillhandahåller för medborgarna.”
Läs mer om EU på eutext

fredag 20 mars 2009

Kurt Lundgren - Sveriges bäste journalist och fritänkare



Dagens uppbyggliga läsning.

Så stod det på Exilen för några år sedan. Det handlade om Kurt Lundgren som nu är död. Det är svårt att förstå. Hans blogg var ljuset i mörkret. För mig som läst hans blogg i åratal. Ja,faktiskt ända sedan den första artikeln som jag hittade insänt av en av många som läste den gamla Exilen. Här kommer den i sin helhet. Från den 14 september 2004 .

"Ölandsbladet är en stor tidning på Öland men också en utmärkt tidning att läsa.

Den är väl redigerad under redaktionschefen Kurt Lundgrens ledning. Här ger han sin syn på journalistik och arbetet på en landsortstidning."

"Journalist: Non serviam

KURT LUNDGREN

Jag har jobbat som journalist i 40 år; de senaste 15 åren på Ölandsbladet där jag bland annat haft som uppgift att ta hand om insändarmaterialet. Det har under alla dessa år aldrig varit tråkigt att gå till jobbet utan jag har anlänt till redaktionen fylld av spänd förväntan inför vad dagen skall ha för intressant att erbjuda. Jag kanske måste tillägga att jag är den typen av journalist som vänder och kör efter polisbilen när den rycker ut med blåljus och sirener ty jag tycker att en händelsenyhet slår ut allt annat. Små nyheter är ofta större än stora och en bra insändare kan vara det mest läsvärda i tidningen.

Att jag trivts med arbetet innebär emellertid inte att jag trivts med mina journalistkollegor, annat än de som finns runt omkring mig på den tidning där jag arbetar. Dagens journalister är för slätstrukna, för anpassliga till maktens krav och synpunkter, de är medgörliga och tjänande och deras motto är inte : Non serviam, jag tjänar inte, ty de tjänar verkligen. De kan tjäna politiska partier, intresseorganisationer, en postmodern uppsättning av eklektiska idéer, till exempel feminismen, en bisarr sexuell avvikelse, totalveganism, kompostering och sopsortering eller något annat som för dagen är en politiskt anbefalld trend av någon ideologiproducerande myndighet eller institution. Såsom tryffelsvin bökar sig journalisterna fram över det samhälleliga landskapet vägledda av myndigheter och institutioner, men de bökar alltid i fel hål. Helt följdriktigt är stats-TV:s Janne Josefsson det mest journalistbelönade som finns; hans ilska riktas aldrig mot maktens betongfundament : LO, den socialdemokratiska led¬ningen, TCO, Wallenbergs företagsimperium etc utan mot maktens småfolk, ordföranden i någon socialnämnd i en kommun in the middle of nowhere kan råka riktigt illa ut när Josefsson låter kameran gå bakom någon buske.

Jag tror att den anpassliga slätstrukenheten, som ofta kombineras med en oförmåga att uttrycka sig, har sin rot i journalistutbildningen, som stöper alla i samma form och som ger studenterna en uppsättning statliga idéer om hur journalistik ska bedrivas och på vad sätt det skall skrivas. På FOJO, den statliga fortbildningen av journalister, kan formen sedan finslipas. Det är ganska illustrativt att det mest intressanta som skrivs i dag kommer från personer som halkat in i yrket från andra håll, jag tänker på Göran Greider vars åsikter jag inte delar på en enda punkt, men han är ändå ett saltkorn i den trista soppan, likaså Johan Hakelius vars maktsmädelser får en läsare av engelsk press att känna sig hemma. Ensidigheten i debatten, avsaknaden av formuleringsglädje och skrivkonst, hör man bäst i radions tidningskrönika, som brukar vara urtrista predikovariationer över någon officiellt skriven artikel på DN' Debatt, dagens bibeltext enligt Jeremias. Det är min bergfasta tro och erfarenhet att svensk press skulle må bra av om journalistut-bildningen avskaffades och att rekryteringen till yrket skedde från alla samhällets sektorer. Vilken akademisk utbildning som helst duger och kan komma till nytta, att lära sig knappa på en dator och skicka iväg en artikel till sätteriet kan vem som helst lära sig på en eftermiddag, det är ungefär lika svårt som att telefonera.

Bristen på klassisk bildning är ett annat journalisthandikapp i dag. Att inte känna till vår polemiska historia skapar ängslan på redaktionerna eftersom man frestas tro att allting är nytt under himlavalvet, att smädeorden är nya och att allt måste bedömas efter nutida måttstock. Men den som läst bara några sidor om Strind¬bergsfejden, njutit av en rasande Vilhelm Moberg i Rättsrötedebatten får mod att publicera det mesta. För övrigt anser jag att det åligger ansvarige utgivaren även på en liten tidning att då och då testa yttrandefrihetens gränser, inte minst för att hålla våra grundlagar levande. Anmälan till PO, eller ännu bättre, JK, är direkt uppfriskande och det vitaliserar redaktionen.

Insändarna

Jag kan inte påstå att jag drivs av några högtravande principer om tryckfrihet och svensk grundlag när jag redigerar de insändare som kommer till Ölandsbladet. Det mesta som anländer och är vettigt skrivet publiceras. Det har nästan aldrig hänt att jag slängt någon insändare annat än om den varit handskriven och fullständigt oläslig, men även då försöker jag tyda kråkfötterna och skriver om den på datorn om den är möjlig att alls tolka. Äldre människor skriver för hand och måste få komma till tals.

Jag stryker nästan aldrig i insändarna eftersom jag anser att korta artiklar inte per automatik är bättre än långa, och jag delar inte vanföreställningen att vilket samhällsproblem som helst kan beskrivas på en A4-sida.

Det är också viktigt, anser jag, att insändarna publiceras i det skick de avfattats.I insänt material rättar jag därför endast uppenbara stavfel och interpunkterar där det behövs, men tonfallet i en insändare, formuleringarna, även om de är tungfotade, måste vara insändarskribentens.

I denna anda, "all that fits to print", redigeras Ölandsbladets insändarsida och jag tror att det har blivit uppskattat om man skall döma efter tillflödet av insändare. Jag har aldrig stoppat en insändare av politiska skäl och jag avstår i de flesta fall från att kommentera insändare som av den ena eller andra anledningen angriper Ölandsbladet. Detta att inte få sista ordet avskräcker många från att delta i samhällsdebatten. Att förlöjliga och angripa en insändarskribent på ledarplats anser jag vara ett grovt publicistiskt övergrepp. Folk måste få yttra sig om allt och jag förstår inte den oro och ängslan som omger många samhällsfrågor i dag; det är nästan som om man måste bära cykelhjälm och knäskydd när man skriver. Jag ber ingen om lov för det jag skriver eller de insändare som jag låter publicera: Non serviam. Därför tar jag då och då in insändare från scientologerna, i och för sig en mysko sekt, men åsikterna finns inte spridda på insändarsidorna; där är det stopp och jag vill därför ge dem den lilla ventil som Ölandsbladet kan erbjuda. Jag lät en invandrar-debatt bölja fram och tillbaka under våren och tidningen fick beröm för "sitt mod", men det kan knappast betraktas som modigt att låta folk komma till tals enligt tryckfrihetsförordningen. Det är min erfarenhet från tusentals insändare att nästan alla som skriver är vettiga, att vulgariteter och rasism ytterst sällan förekommer. Däremot är människor oroliga, frågande och ifrågasättande. De vill veta vad invandringen kostar, men får aldrig något svar. Däremot ser vi att Eurodebatten inte handlar om annat än kostnaden för deltagande i den gemensamma valutan. Den ena kostnaden får debatteras, inte den andra.

Homosex helig ko

Även en liten tidning bör utmana "de heliga korna". Homosex är en sådan "ko" och det vore ämne för en avhandling att skildra hur en sexuell läggning hos några få tiondels procent i en befolkning kan upplyftas till en samhällsfråga med allomfattande anspråk inom samhällslivets alla områden; hur är det möjligt att få en hel regering, alla media, hela åsiktsetablissemanget att samtidigt och med en röst ropa i en jättelik åsiktsmegafon riktad ner mot folket: Älsken bögarna, annars tar faen er.

Att försöka säga något eget i vinddraget från denna megafon kräver sin man och kvinna och man med stark och oförskräckt röst; undrar du vem som är förtryckt? På ena sidan en liten grupp Bibelläsare på något tiotusental; jag ser dem framför mig samlade i glesbygdens små bönehus, enkelt folk, damer med schalett, hantverkare och småbönder, landsbygdens folk, pensionärer med brevlådan tre kilometer bort, vårdcentralen och posten nedlagd, Konsumaffären i gungning och med krav från banken att betala räkningarna över internet. På den andra sidan Storstadens åsiktsmaskiner, alla Myndigheter För Korrekt Tänkande (MFKT), regeringen, moderatledaren, centern, rubbet, Mona Sahlin på heltid etc. engagerade för och i en enda sak. Vem är förtryckt? Var är makten? Vem utövar den mot vem? Egentligen.

I somras publicerade Ölandsbladet utan att tänka sig för det minsta, vi reflekterade inte ens däröver, ett referat från Pingstkyrkan i Borgholm vari pastor Åke Green predikade över temat: "Är homosexualiteten medfödd drift eller onda makters spel med människor?" Svaret på frågan är givet: det senare alternativet föreligger, enligt Bibeln och Åke Green. "Innan Jesu tillkommelse skall människorna leva som de gjorde på Lots tid i Sodom. Där var homosexualiteten så utbredd att alla stadens män öppet visade sin läggning. Och straffet för denna omoral blev städernas undergång. Jesus säger hos evangelisten Lukas att detta skall upprepas i vår tidsålders avslutning... Homosexualitet är en ond makt som driver människor... Vid det avslutande kaffet som följde på Gudstjänsten var naturligtvis ämnet för ytterligare samtal." I djupt kristna kretsar förekommer alltså rent eskatologiska föreställningar: den moderna livs¬stilen innebär att slutet är nära förestående. Får en liten tidning referera sådant tänkande, sådan tokig tro? Nej, inte enligt homosexföreningen på Högskolan i Kal mar. Ordföranden där, Fredrik Johansson, polisanmälde tidningen omedelbart för hets mot folkgrupp. Polisen kastade genast ifrån sig denna heta potatis till Justitiekanslern, som i ett beslut som kom föredömligt snabbt helt friade ansvarige utgivaren för Ölandsbladet. Såvitt jag vet var detta det första beslut som JK tog i en sådan principiellt intressant sak, som rör det innersta av tryckfrihetsförordningen. Men svenska tidningar ansåg inte detta vara särskilt nyhetsmässigt. Blott två tidningar ringde till mig för att få en kommentar till utslaget: Hemmets Vän och Nya Dagen. I övrigt en stor, kompakt, rent öronbedövande tystnad. I andra länder, till exempel England vars ledande tidningar jag dagligen följer, skulle en sådan anmälan, ett sådant försök att begränsa yttrandefriheten, ha lett till en omfattande och som jag tror, indignerad publicitet. Men vi låter oss bli nermalda, och det dröjer inte, det är min prognos, förrän vi ligger helt platta vid marken. I Ölandsbladet kommenterade jag JK:s beslut så här: "Nu blev vi friade av JK, men även om vi misstänkt att JK skulle fälla oss för referatet hade vi ändå publicerat det och tagit ett fällande som ett hederstecken. Ty en pingstpastor har en absolut rätt att yttra sig och förkunna Guds ord i sin församling, och Ölandsbladet har rätten att publicera vad han säger... Om Bibelläsarna förbjuds att tala och förkunna sin tro, vilken är då nästa grupp i tur att få truten tilltäppt?"

JK:s bedömning: "Den i TF grundlagsfästa principen om rätt för var och en att i tryckt skrift bl a meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst utgör i Sverige en viktig grundval för fri debatt och åsiktsbildning. Enligt den s k instruktionen i l kap. 4 § första stycket TF bör var och en som skall döma över missbruk av tryckfriheten eller eljest vaka över TF:s efterlevnad ha i åtanke att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick, alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets än på uttryckets lagstridighet, mera på syftet än på framställningssättet och i tvivelsmål hellre fria än fälla. Artikeln har publiceras inom ramen för nyhetsförmedling. Även sådant som i andra sammanhang kan innefatta tryckfrihetsbrott måste kunna skrivas som ett led i mediernas granskning av olika företeelser. Innehållet i artikeln faller därför klart inom ramen för vad som är tillå¬tet. Något ansvar för tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp kan därmed inte komma i fråga. Ärendet avslutas här. Göran Lambertz, Kerstin Broms Lumpus"

JK hade tidigare under 2003 diskuterat homosexfrågan och kommit med ett principelit yttrande i saken. Yttrandet finns utlagt på nätet, www.justitiekanslern.se, och det hade jag läst, så jag kände mig trygg inför utslaget. Vilket annat utslag hade JK kunnat komma till för att inte den totala yttrandefrihetsskandalen skulle ha in¬träffat? Och därutöver, en tidning som känner sig trygg i sina humanistiska traditioner räds varken fan eller trollen. När jag sitter ensam på redaktionen om kvällarna hör jag hur det knirrar och knarrar i väggar och golv; det är de gamla redaktörerna som hotar med att gå igen om deras efterträdare fegar till det, och det törs man då inte.

Mera tabu

Kanske är det på små tidningar det först börjar märkas hur samhällsklimatet ändras, hur taket sänks ner, hur ont om syre det börjar bli, hur ängslan tilltar för det fria och öppna tilltalet, för den frejdiga debatten. Det förekommer ju inte ens några härliga och uppfriskande akademiska trätor längre. Hedenius, Book, Stolpe, Tingsten, var är ni?

För en tid sedan kom vice statsministern Margareta Winberg till Mörbylånga på södra Öland där hon har släkt. Hon höll där föredrag om Evert Taubes kvinnosyn. Den tyckte hon inte om. Det var ett mycket enfaldigt feministiskt babbel, okunnigt och hon var illa påläst. Även en feminist och vice statsminister måste få finna sig i att bli kallad korkad och enfaldig, och så skedde i Ölandsbladet där jag skrev några ironiska rader om det stupida föredraget. Dagen efter blev jag uppringd av hennes informationssekreterare och åthutad av densamme. Samtalet avslutades visserligen i gemytlig ton två journalister emellan, det visade sig nämligen att informationsmannen kom från Sveriges radio där han varit journalist (ser man på), men det dröjer kvar en molande känsla inombords efter detta samtal, och jag frågade honom också om han i motsvarande fall skulle ha ringt upp ansvarige utgivaren på DN eller SvD och hutat åt denne för en ledarartikel. Jag fick inget svar. Tabu är det också för en liten tidning att publicera bilder på och skriva om en strippa. Även en sådan hade kommit till Mörbylånga, dock några månader efter vice statsministern. Strippan framträdde på restaurang Kajutan i den lilla kommunen, och det var väl det största som hänt sedan dansken landsteg på Ölands södra udde. Ölandsbladet var naturligtvis där, vi publicerade naturtrogna bilder och skrev och väckte därmed en rasande feministisk storm, som nådde även till fastlandet. En prenumerant sade upp tidningen men hur många nya vi fick talar jag inte om."

"Kurt Lundgren är ansvarig utgivare på Ölandsbladet - http://www.olandsbladet.se.

Non serviam är latin för "jag ska inte vara slav".
Ölandsbladets debatt om invandrarpolitiken under vårvintern i år väckte stor uppmärksamhet. Den är nu utgiven under redaktion av Anders Johansson. Invandrarpolitiken i "Månas" Sverige, Hägglunds förlag -

http://www.hagglundsforlag.se"

EU vill skapa sammanhållning och skapa social rättvisa


NU KRÄVS GEMENSAMMA INSATSER

I Svenska Dagbladet under Brännpunkt har Margot Wallström tänkt till inför mötet torsdagen den 19 mars. Då träffas EU:s stats- och regeringschefer för det årliga toppmötet om jobb och tillväxt.

Margot Wallström skriver att för att få ekonomin på fötter igen så krävs följande:

1. Hjälp till människor att klara krisen;
2. Stimulans av den reala ekonomin;
3. Reform av finanssektorn;
4. Tala med en röst på den globala arenan.

Margot slutar med de vackra orden:

”EU behöver visa ledarskap och göra en kraftfull, samordnad insats för att ge ¬företagen och medborgarna den hjälp de nu behöver, för att skapa sammanhållning, social rättvisa och en hållbar utveckling.”

Social rättvisa för vem? Eliten eller folket.

Margot Wallström har en lön på 237.680 kronor per månad, bidrag för barnen 11.000 kronor i månaden samt utöver detta har hon 55.017 kronor i olika bidrag och tillägg i månaden. De flesta luncher och middagar bjuder de otaliga lobbyisterna från globala storföretag på. (Källa: Småbrukaren nr 1, 2009). Det känns aningen påklistrat och falskt, då hon talar om social rättvisa med tanke på att det är EU:s skattebetalare som står för fiolerna.

Pengarna tar snabbt slut

EU öppnar för mer krisstöd i öst. Tankar på särskilda stödpaket för Öst- och Centraleuropas krisande ekonomier har tidigare avfärdats av EU-länderna. Men nu är de beredda att dubblera den nödfond som finns för medlemsländer som ännu inte gått över till euro. svd hd smp

EU-kommissionen ser 50 miljarder euro som en rimlig storlek på stödet. Men den den ungerske premiärministern Ferenc Gyurcsány har tidigare begärt 175 miljarder euro till Öst- och Centraleuropa för att förhindra att krisen sprider sig över hela kontinenten. Han varnade för att de andra europeiska länderna annars skulle märka av den sociala oron genom ett inflöde av miljoner arbetslösa invandrare. svd sds sds

Hur ska EU klara av detta, när de inte ens klarar av att hålla sin egen valuta under armarna?

Eurofällan

torsdag 19 mars 2009

EU-eliten kämpar för att få människorna intresserade av EU-valet den 7 juni


Intresset för EU-valet ska ökas med kampanj. Så lyder rubriken i DN den 18 mars. En mycket liten notis ska noteras. Det är tydligen svårt för den styrande eliten i Bryssel att få människor intresserade av EU.

Nu lanseras en slogan ”Europavalet – du väljer”.

Valet till EU-parlamentet har rönt ett ganska litet intresse. För Sveriges del röstade knappt 38 procent i senaste valet, d.v.s. 2004. Kampanjen kostar runt 200 miljoner kronor och i detta ingår bland annat olika affischer där aktuella frågor som parlamentet är med och bestämmer ska tas upp.

Medlemsländerna får välja olika teman och Sverige har valt: säkerhet, matproduktion, konsumentupplysning och bränslefrågan.

I Sverige är det 18 platser i parlamentet men om Lissabonfördraget träder i kraft ökar antalet svenska ledamöter till 20.

hd

tisdag 17 mars 2009

Hur korrumperade, slösaktiga EU tar kontroll över våra liv


Ny bok av David Craig, Matthew Elliott

Läs mer på Randomhouse

I detta EU valår, är det tid för människor i hela Europa att titta på vad som verkligen händer i Bryssel i vårt namn.

Man har uppskattat att EU kostar oss runt £ 1,000 miljarder euro per år - otroliga £ 2000 för varje man, kvinna och barn i Europa. Så vad får vi för våra pengar?

Politiker och administratörer arbetar osjälviskt för att ge oss en effektiv regering? Välriktade förordningar som främjar ekonomiskt välstånd? Ett säkert och fritt samhälle? En väl skyddad miljö? Hjälp för människor i fattigare länder?

Eller slösas våra pengar bort i ett egenintresse bland euroelitens oräkneliga politiker och inkompetenta byråkrater, eller blir de uppslukade i ökande vanvett av bedrägerier och korruption, där några lyckliga insiders blivit ofattbart rika på vår bekostnad? Och stryper alla regler som strömmar ut från Bryssel i verkligheten industrin, förstör arbetstillfällen, begränsar den personliga friheten, förstör miljön och utarmar ännu mer utvecklingsländerna?

Med hjälp av sina omfattande nätverk av insiderkällor, har David Craig och Matthew Elliott kommit igenom sekretessen och desinformationen som kännetecknar Bryssel för att avslöja vad våra europeiska härskare verkligen håller på med. Resultatet är en skrämmande historia av byråkrati, hyckleri och kleptomani - och hur vi alla blir lidande som följd.

Mer information
Random House Books • Economics • Previous ISBN: 1847945708 Random House Books • Ekonomi • Tidigare ISBN: 1847945708
Publikationsdatum: 05/03/2009 • 336 sidor • B-format • EAN: 9781847945709

Från Kurtlundgren webblogg

”- Jag tror att om denna bok skulle översättas till svenska och lästes av många skulle det inte bli stort valdeltagande i EU-valet den 7 juni i år -

- för nåt värre har jag inte stött på.

Tidigare har jag refererat hur en parlamentsledamot i Bryssel kan skyffla åt sig mångmiljonbelopp och sluta som miljonär inom valperioden, fem år, men det är värre, mycket värre.

Vad som håller på att växa fram i Bryssel är en byråkratisk hydra av proportioner som mänskligheten aldrig tidigare skådat.

Jag börjar med denna hydra och kommer sedan framöver att plocka ytterligare exempel ur denna förfärliga katalog av EU-maniac.

Vi startar alltså med antalet anställda byråkrater. EU-ledningen vill alltid tona ner antalet anställda och det finns egentligen inga klara uppgifter över hur många som avlönas av EU, det vill säga av oss skattebetalare.

Under 2008 gjorde tankesmedjan Open Europe en studie som visade att EU avlönar 170 000 byråkrater, vilket kommissionen förnekade bestämt och kallade det en myt.

Kommissionen uppger att 44 547 personer arbetar inom byråkratin och är avlönade genom EU, men det är bara en del av sanningen, påpekas det i boken.

Till detta enorma antal byråkrater skall man lägga alla de ”experter” som avlönas av EU och som arbetar inom EU:s alla områden; det finns cirka 3 000 ”expertgrupper” och 247 kommittéer, vilka listas i en kommittékatalog. Detta har gett upphov till det officiellt erkända EU-ordet ”kommittologi” - ungefär som ”kremlologi” under Sovjettiden.

Allt som allt uppskattar författarna antalet EU-byråkrater, när alla är inräknade, till 100 000!

För att inrymma alla dessa människor har EU köpt upp 87 fastigheter för sammanlagt 40 miljarder kr (allt är i pund i boken, för att göra det enkelt för mig sätter jag pundet till tio kr; de siffror som jag anger är därför alltid tilltagna något i underkant); men alla får inte plats, därför hyrs ytterligare fastigheter för 4.7 miljarder kr om året.

EU har också 100 diplomatiska representationer runt om i världen.

De EU-anställda kan sätta sina barn i EU-skolor, som kostar 1.3 miljarder om året. Ingen anställd i EU betalar mer än 23 procent i skatt och till detta kommer, förutom gratis skolfgång för alla EU-kids, andra förmåner:

- de har skatteavdrag för varje barn.

- under det första året de jobbar för EU behöver de inte betala moms.

- EU-anställda har gratis glasögon, kontaktlinser, tandvård, hälsovård, akupunktur, massage, hälsobad och till och med lerbad.

När parlamentet flyttar från Bryssel till Strasbourg en gång i månaden följer EU-byråkraterna med i ett antal som uppgår till 4 000 - för detta har de 10 000 kr extra i veckan.

Ur boken:

”En del av EU-byråkraterna spenderar inte bara sina extra pengar på mat och hotell, de tar också en del av sina pengar och använder dem på prostituerade, som arbetar i Strasbourg; majoriteten av de prostituerade finns på den andra sidan, den tyska, i staden, som delas av en flod. I Frankrike är nämligen prostitution förbjudet. En insider berättar:
Parlamentarikerna är inte intresserade av gatuprostituerade, de föredrar call girls och vilka dessa är finns angivet i annonser.

Det utbredda användandet av prostituerade bland parlamentariker och byråkrater är så anmärkningsvärt och omfattande att nordiska parlamentsledamöter under 2008 krävde att ingen inom EU skulle bo på hotell som tolererar prostitution”.
Ledamöterna har ordnat så att de har ett av de bästa pensionssystemen i Europa. De får samma förmåner som de nationella politikerna men kan spara under ytterligare i en frivillig EU-pension. För varje £ 900 som de betalar till pensionssystemet varje månad kommer EU att betala dubbelt. Ledamöterna har rätt att betala £ 900 från £ 43,600 kontorskostnader. I teorin, ska betala tillbaka dessa pengar från sina egna bankkonton. Men för några år sedan röstade det ned ett förslag om att revisorer bör kontrollera om någon av dem gjorde det. Detta innebär en ledamot skulle vara tvungen att arbeta bara ca 15 år för att få en pension på hälften av sin lön. ”

måndag 16 mars 2009

Uranbrytning i Sverige?


Kan EU bestämma om svensk uranbrytning i Sverige?

Läs mer på eutext

Enligt DN den 16 mars är motståndet utbrett mot uranbrytning i Sverige. De största uranfynden finns i Västergötland.

” Drygt hälften av de kommuner där man fått tillstånd till att leta uran har redan sagt nej till framtida brytning av uran. Det visar en genomgång som DN har gjort.”

EU - ett korthus som håller på att falla sönder eller!

HUVUDEN KOMMER ATT RULLA BLAND EU-POLITIKER. Så lyder den dramatiska rubriken i en krönika av Rolf Gustavsson i SvD den 15 mars.

Varför då, undrar man. Då behovet av europeisk samordning och sammanhållning borde vara större förefaller det att vara desperationen som styr. Det gäller att rädda det egna skinnet. Nu samlas EU:s högsta politiska ledare till ett nytt toppmöte på torsdag och fredag.

” Måste den Europeiska Unionen först gå under för att vi ska förstå vad den verkligen betyder för oss? Frågan ställs av Ulrike Guérot, en av Europas allra skarpaste analytiker. Hon vill mitt i krisen provocera fram en ny debatt i Tyskland om EU:s framtid (Internationale Politik nr 3/2009). Den vore välkommen med tanke på hur försiktigt avvaktande och inåtvänt Tyskland uppträder för närvarande. Men förklaringen är enkel. I år har Tyskland flera viktiga val, där- ibland ett val till Förbundsdagen i september som avgör Angela Merkels framtida öde. Följaktligen dominerar det nationella perspektivet.”

söndag 15 mars 2009

Krisen stärker EU tror Barroso


I en intervju i SvD den 14 mars tror José Manuel Barroso att krisen stärker EU. Det är den första krisen i globaliseringens tecken och utsätter Europa för en kritisk test. Barroso är emellertid övertygad om att EU-samarbetet kommer att förstärkas och kan utgöra en modell för världen.

” –Det som bekymrar mig mest är den snabbt växande arbetslösheten, förklarar Barroso. Den når snart 10 procent och för att hantera de sociala problemen föreslår vi att krisen utnyttjas till ökade insatser för utbildning av arbetskraften.”

eutext kan man läsa vad Barroso tror om EU.

Det nya romerska riket kanske? Kanske ser han sig som vår tids Julius Casesar.


SvD

Stora problem i EU-kommissionen - men de kan lösas!

Efter pinsamma avslöjanden att Europeiska kommissionen hade köpt 21 deluxe espressomaskiner som kostar tusentals euro var - bara för att upptäcka att kommissionsledamöterna och deras distingerade gäster, för att inte nämna personalen, dricker en mindre än perfekt brygd - har en lösning nåtts med tillverkaren.

Hodja

lördag 14 mars 2009

Eurofällan

Samtidigt som valutaunionen håller på att bryta samman kan man läsa i SvD (via Robsten) att "C-riksdagsmän vill införa euron".

Rubriken är vinklad. Men Maud Olofsson (näringsminister, vice statsminister samt centerpartiets ledare) är förnuftigare och säger att efter finanskrisen är det dags att utvärdera för- och nackdelarna med att stå utanför EMU. Precis. Det kanske inte finns någon valutaunion kvar då.

Euro-med skriver:

"Men hur är det med cementen i EU, euron?

Före detta ordföranden för den tyska Förbundsbanken, 1980-1991, Karl Otto Pohl, säger att det finns ett allvarligt hot mot den europeiska gemensamma valutan. Och Joschka Fischer, tidigare tysk utrikesminister och ordonnans mellan det europeiska och amerikanska Council on Foreign Relations, ansluter sig: "Fischer anser nu att valutaunionen är utom all räddning. De europeiska institutionerna har förlorat nästan all myndighet i denna kris. Det halva århundradet-projektet är på väg att kollapsa."

En rapport från den inflytelserika ekonomiska och finansiella kommittén (EFK) till EU: s finansministrar uppskattar omfånget på de totala nationella ekonomiska paketen inom EU för åren 2009 och 2010 till tre till fyra procent av BNP. "År 2010 förväntas budgetunderskottet i EU på en nivå på 4,8 procent, dvs det högsta värdet på 15 år, säger rapporten. I EU finns det ett underskottstak på 3,0 procent.

EU-länderna inte har några ekonomiska medel att klara av en ny bankräddningsplan eller ekonomisk stimulans. Ändå stöder EU nu en kapitalförstärkning till IMF på 250 miljarder dollar!

De fattiga länderna i Europeiska unionen har föreslagit en euroområdesobligation - som skall betalas av Tyskland, som är ovillig. Men på senare tid har Tyskland lovat att rädda alla försumliga euroländer. Detta kommer förmodligen inte vara möjligt. Den tyska industriproduktionen krympte 8,4% förra året och landet måste rädda sina egna banker och biltillverkare. Förra veckan försökte chefsekonomen Jürgen Stark att förhindra räddningsplanerna. Angela Merkel antydde att Tyskland är berett att tillhandahålla sådana räddningsplaner.

The Telegraph den 23 februari 2009: Den tyske finansministern höjde insatsen med ett löfte om att "visa oss i stånd att agera" om någon euromedlem visar sig oförmögen att klara sina skulder".
700.000 tyskar är på väg att förlora sina arbeten i år, så arbetslösheten stiger till 4.3 m (IFO-institutet). Väljarna kommer inte ser positivt på ett parti som skickar tyskarnas sparande till Irland eller Club Med. Deutsche Welle bekräftar.

Eurofällan

Romano Prodi sade en gång att euron en dag kommer att leda till en kris som skulle göra det möjligt för EU att göra saker man inte kan göra nu!
Detta är sedan länge en rädsla för euroskeptiker: att EMU kommer att leda till vasallstater. Italien är verkligen fördömt om det lämnar euroområdet, och verkligen fördömt om det inte gör det. Överge allt hopp, ni som kom in i EMU."

Euro-med: Kan EU overleve?

svd b dn